Archive

Positiv femma

31 januari, 2011 - 11:56

Petter har fått Mononukleos, eller Körtelfeber som det heter för oss som inte slänger oss med latinska termer. Det betyder att han ser ut som en kines och låter som en groda(en väldigt söt kinesgroda). Det betyder också att han är sjukskriven fram till slutet av februari och kanske längre om han inte är helt frisk då. Så det där jag skrivit om att showartister inte kan vara sjuka stämmer naturligtvis inte. Om det är så att man på alvar riskerar sin hälsa genom fysisk aktivitet så showar man inte. Vi riskerar inte livet. Meeen så långt det är möjligt såå; The show must go on! Vi andra fem repade och jobbade därför 15 timmar i onsdags för att kunna göra showen utan Petter. Och det gick ta mig tusan strålande! Klart det aldrig kommer bli lika bra som om Petter är med men ändå riktigt bra! Vi försökte vända den tråkiga situationen och tänkte positivt! Tog det som en utmaning och något kul. Vi hade väldigt roligt när vi showade. Lite textmissar här och konstiga placeringar där. Men det fina i kråksången min kära publik är att ni nästan aldrig märker när vi gör fel. Konsten är nämligen inte att göra rätt utan att göra fel utan att någon märker det!

Positivitet är Team Kramsnyggs ledord!

Peace and out.

Stockholm i ett enda andetag

26 januari, 2011 - 00:11

Tjutande brandlarm och krossat glas kan göra mig lycklig. I alla fall om det krossas och låter när jag är med min vän Malin. Jag har varit i Stockholm på audition och hunnit med två middagar och två nätter tillsammans med min Malwa. Eller, en och en halv natt kan man väl säga för Malin verkar ha vant sig av med mig som sambo och sängdelare. Numer ligger hon gärna som ett X i sängen så jag flyttade till soffan. Första middagen hade vi Erika med oss på högtalartelefonen i cirka en timme och andra middagen fick vi med oss Ida. (Hon var fysiskt närvarande)Vi är alla kompisar sedan gymnasiet och alla är medlemmar i Landslide. Through the wind and the chill and the rain, and the storm and the flood så har jag dessa brudar. I alla fall genom flyttar till andra städer, resor till andra världsdelar och killar. Saker kommer och går men mina brudar består! Det är häftigt det här med vänner. Till skillnad från familj och släkt så är ju vänner en relation man väljer. Även om jag trivs väldigt bra med min familj och mina släktingar så är det ju ingenting jag skulle kunnat ändra på även om jag hade velat. Jag kan faktiskt inte välja en annan mamma i fall min egen skulle bli för jobbig. Och en vänskapsrelation, till skillnad från en kärleksrelation, är så avslappnad. Så kravlös och oladdad. Så lätt att pausa lite om den skulle bli påfrestande för att sedan komma tillbaka till utan att nånting behöver vara förstört. Detta trots att det kan finnas kärlek mellan vänner lika trofast som mellan blodsband och lika stark som i en himlastormande kärleksrelation. Vänner är värda att värna om. Och vänner finns alltid kvar även om dom inte alltid syns.

God morgon

21 januari, 2011 - 14:26

Andas lugnt Linnea. Det hälsade Jonas mamma när hon genom telefon råkade höra en förskräckligt lång ramsa med alla svordomar och fula ord jag kan. Carro på jobbet som inte tål svordomar skulle börjat blöda ur öronen om hon hört mig. Jag vaknade i morse och insåg i dagsljus att vår stuga såg ut som en svinstia. Eller i alla fall som en personalstuga kan se ut när den är som värst. Ni vet, petflaskor och popkorn på golv och bord. Vantar och underställ i högar längst väggarna, ett obehagligt knaster under fötterna när man förflyttar sig och en odefinierbar lukt från soporna.  Sur och gnällig eftersom jag själv knappt varit i stugan på en vecka beklagade jag mig för Jonas och Angelica som var hemma. Detta resulterade i att Jonas skrev en lapp till övriga i stugfamiljen med uppmaning om att städa bättre och att Angelica påbörjade städning av badrummet. Eftersom jag ju trots allt sovit och duschat i stugan så kände jag att badrummet nog lika mycket kunde vara mitt område att städa så tog jag över när Angelica var tvungen att åka. Sur och irriterad städade jag alltså badrummet så att det glänste. Och sedan, när allt var klart och jag bara skulle ställa in moppen i bastun så hände det där som bara händer när man är på dåligt humör. Som ett straff för att man går och är grinig för bagateller. Jag välte ner vasen som någon idiot(jag) valt att använda som tandborstmugg. Mitt blöta, rena golv fylldes av glittrande glassplitter. Då kom den, den där ramsan som Jonas mamma råkade höra. Nu, några lugna andetag och en glasbit i tån senare så inser jag att fula ord är en kortvarig lindring av smärta. Lugna andetag är bättre.

Krypande bäbisar i kostym

- 02:02

Ett dagis eller en pianobar? Ibland undrar man. Skillnaden är mest att på dagis luktar barnen bajs och på pianobaren luktar dom för mycket parfym och är i 50-års åldern.. Nej, Linnea så du skriver. Men faktiskt, det finns stora likheter mellan fulla 50-åringar och speedade dagisbarn.

Som ni förstår har jag spenderat ännu en kväll på Högfjällshotellet och det var mycket trevligt trots dagisnivån på många gäster. Jag har även varit och ätit med några kollegier och Fridas pappa på en restaurang som heter Lammet och Grisen. Otroligt god mat måste jag säga. Imorgon börjar jag inte jobba fören det är dags för show så nu sitter jag här vid min dator mitt i natten och mår bra. Det är svårt att lägga sig i tid när man jobbar sena kvällar(och springer på pianobaren var och varannan kväll). Med gott samveta ska jag nu förlora ytterligare lite nattlig sömn eftersom jag kan ta igen det i morgon!

Puss och Hej!

Fullspäckat av liv

17 januari, 2011 - 15:22

Från att ha legat sjuk i två veckor så har mitt liv nu utvecklats till ett liv fullspäckat med socialt umgänge, musik, jobb och fjälluft! Stefan Gunnarsson har intagit pianobaren på Högfjällshotellet och där har jag spenderat tre kvällar den sista veckan. Jag har också hunnit med tjejmys med Frida och Lindis två kvällar plus jobb varje dag.

Stefan Gunnarsson är en musiker och sångare i världsklass och jag är otroligt privilegierad över att kunna kalla honom för vän. Han inspirerar mig. Och utan att han vet om det så har han fått mig att utveckla mitt musikaliska öra mer än de flesta. Han delar med sig av sitt brinnande intresse för musik och sin kunskap på ett sätt som ingen annan.

Jag och Stoffe i pianobaren

Just nu.

13 januari, 2011 - 13:47

Tänk dig att du fick välja sex vänner som du har fruktansvärt roligt med och fick börja jobba ihop med dom. Om det var så så skulle man kunna ha vilket jobb som helt och fortfarande trivas och ha det bra. Om man dessutom fick jobba med det man helst vill så är det ju toppen! Jag har det så. Sen i oktober när jag började repa med Showtime så lever jag ovanligt mycket i nuet. På nåt sätt räcker det som betyg på mitt liv just nu. Leva och trivas just nu. Ibland är mitt jobb onödigt slitigt bara, men herregud, jag är ung och får ha en specialsydd silverkorsett på mig!

Och så börjar livet leka lite igen..

10 januari, 2011 - 14:38

Eller vad sägs om att bli bjuden på fonduemiddag och vin tillsammans med hela det hårt arbetande personalgänget uppe på fjället i restaurang Snögubben? Eller om en heldag i backen tillsammans med roliga människor och sedan film och tacomys i nystädad stuga tillsammans med sambosar? Eller en drink i Sveriges bästa pianobar efter en slapp ledig dag? Ja, så kan livet se ut här i Sälen och nog är det ett liv som leker.

Slutrapport

5 januari, 2011 - 12:28

Alltså, det här kan ju inte gå och bli en sjukdomsblogg så därför tänker jag nu ge en sista rapport om hälsotillståndet här.

Jag jobbade igår, lättad, tacksam och lycklig över att kunna svälja utan att det gjorde ont. Idag gör det ont igen. Men det går över så nu är det nog pratat om det. Robin, som varit den ända friska i stugan var inte kaxig igår. Han hade inte magsjuka men nog tusan var han sjuk alltid. Petter, fick magsjuka men mår nu bättre igen. Bara Stoffe i showteamet som hållit sig frisk. Som ni förstår så har typ alla varit sjuka och de stackare(ja faktiskt) som varit friska har fått jobba dubbelt så mycket och dubbelt så hårt. Men jag tror verkligen att det vänder nu!

För övrigt kan jag berätta att vi som bor ihop i vår lilla stuga har blivit lite som en familj. Jag är mamman. Jag delar ut huvudvärkstabletter och huskurer till alla som är sjuka och jag är även mest angelägen om att det städas ibland. Jag är äldst också(!) Vi är inte riktigt överrens om det är Johan eller Robin som är pappa i familjen. Det är fortfarande lite oklart. Men det är ju vanligt även i andra familjer! Imorse när jag vaknade så hade familjen gjort sig till känna på olika vis. Jonas hade lämnat en hög med godis på soffbordet och en lapp där han uppmanar oss att äta.(Han fick massa godis i julklapp och har nu börjat sitt sunda liv som alla andra så här i början av året) Och denna hälsning har någon lämnat på Johans bil:

Fin va?

Följetången fortsätter..

2 januari, 2011 - 23:58

Johan kom hem i kväll, illamåendes och likblek i ansiktet. Han har nu spytt tre gånger. Jag ska verkligen försöka ta hand om honom så gott det går. Och jag ska se till att han INTE går till jobbet imorn som han tror att han ska. Johan har varit bra på att ta hand om oss andra när vi varit sjuka. Han har lånat ut sin bil, lagat toast, hämtat filt och till och med handlat och åkt upp med nässpray till mig på Wärdshuset. Robin är den enda i stugan som hållit sig frisk so far. Pepper, peppar och ta i trä som bara tusan att han fortsätter med det. Han flinar lite och säger till Johan att han är klen när han huttrandes, och blank av svett letar sig ner till toan för att spy. Han föreslog här om dan när jag låg med halsont och feber i soffan att jag skulle ut och åka lite skidor. Det är minsann är bra för hälsan tycker Robin! Robin och Johan väger upp varann bra. Själv är jag inne på dag tio med ont i halsen. Kanske ska pröva det där med skidor ändå..

Nyårsafton 2011

1 januari, 2011 - 18:19

Eftersom jag har påbörjat någon slags följetång om mitt och min omgivnings hälsotillstånd så är det väl lika bra att fortsätta.

Blev inte jobb mellan 12-04 för mig igår som jag misstänkte. Jag vaknade upp med migrän. Gick ner för att ta en treokomp men hann bara ta en klunk när jag kände hur en våg av illamående svepte över mig. Jag skyndade till badrummet med flimmer framför ögonen. ”Ut! Jag måste spy!” ropade jag till stackars Angelica som satt där inne och halvgråtande la om sin brännskada. Väl inne på toa så kröp jag ihop på golvet och insåg att migrän, halsont och illamående inte var nånting i jämförelse med den kramp i magen som plötsligt infann sig. Jag kunde bara inte ligga still men varje rörelse gjorde så att jag var på väg att kräkas. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till och i brist på mamma så ropade jag på närmast sörjande; ”Jonas! Hjälp!” Robin som uppfattat att jag hade huvudvärk tidigare frågade lite nervöst om han skulle åka och köpa huvudvärkstabletter till mig. ”Nej, väck Jonas!” gnällde jag från toagolvet. Huvudvärken var just då ett mindre problem. Jonas kom upp. ”Hjärtat, hur är det?” ropade han. Nu vill jag varna känsliga läsare. Gå in på blondin Bellas blogg i stället om ni inte klarar av kräks och sånt. Jag ropade till Jonas att jag trodde jag fått magsjuka och kräktes sedan ljudligt som för att verkligen understryka det.(han hade magsjuka två dagar innan så det var ju inte så konstigt att det var det första jag tänkte på.) Men Jonas kände inte igen krampen i magen som jag skrek om och ringde därför till sjukvårdsupplysningen för att kolla så att jag inte var döende. Sedan insåg  jag att jag fått mens. Herregud! Krampen i magen var mensvärk! Vilken lättnad mitt i helvetet. Jag skulle inte dö. Jag skrek till Jonas som då satt i telefonkö; ” Jonas, det är nog mensvärk” Eftersom jag haft migrän i samband med mens förr och kräkts i samband med migrän förr så tänkte jag att det kanske inte var magsjuka trots allt. Efter en snabbvärkande mensvärksmedicin så kände jag hur hela kroppen började slappna av. Lite magsjuka, migrän och halsont kändes som en bagatell när mensvärken var borta. Det ni killar!?

Helt säker på om jag hade magsjuka eller ej var jag ju förstås inte. Och huvudvärken och halsontet var kvar så jag fick åka in till jobbet lagom till showen och slapp serverandet igen. Det börjar bli en vana. Tro det eller ej men det gick bra. Jag var med i alla shownummer och fick beröm av vår ljudtekniker att det inte märktes att jag var sjuk.

Nog om mig.

 Status på de andra; Lindis hade halsontet från helvetet men showade och serverade utan att klaga. Stoffe klunkade treo bakom scenen men sa att det inte var några problem. Jonas var lite matt efter sin magsjuka men det var inget som märktes när han jobbade mellan 13-04. Han fick åka in tidigare till jobbet delvis för att jag var sjuk. Förlåt Jonas. Jag åkte hem vid halv ett och har nu fått veta att Frida idag ligger hemma med magsjuka. Förutom det så kan jag berätta att Angelicas brandskadade hand har svullnat upp under natten och att hon därför ska besöka sjukhuset imorn.

Hej 2011.