Archive

Ingjuten i en blyform

24 februari, 2011 - 23:19

En kompis från unga år kommenterade mitt förra blogginlägg och skrev att hon följer min blogg! Det känns kul! Speciellt eftersom jag vet att 50% av min tidigare trogna skara läsare(farmor) har trasig dator just nu. Men hon har över telefon meddelat att hon ska köpa en ny. Alltså består snart den trogna skaran läsare av tre! (Alla ni andra, som också läser men kanske lite mer otroget, är också varmt välkomna såklart)

Den här dagen har tagit en så himla bra vändning. När jag vaknade så var motivationen för att möta en ny dag på noll. Jag hade ont i kroppen och det kändes som jag var ingjuten i en blyform. En blyform som la på si sådär 70 kilo på min kropp. Det var även så att jag skulle hoppa in och jobba i Caféet där dom behövde extra hjälp så jag var inställd på att få plocka disk hela dagen eftersom det är det man brukar få göra när man blir inslängd nånstans. Men dagen har bara blivit bättre och bättre. Det visade sig vara riktigt mysigt att jobba på Caféet och att det fanns en hel del annat att göra än att plocka disk. Jag lyckade också uppbåda någon slags inre styrka och ta mig iväg till gymmet för att delta på ett crossfitpass tillsammans med Frida och Sofia. Jag tänkte att det antingen skulle göra att jag blev sjuk eller att min kropp skulle sluta väga bly och vara arg på mig. Det blev en variant av det senare. Min kropp väger fortfarande bly men på ett bra sätt eftersom den är brutalt utpumpad! Genomblödning löser det mesta som min bror skulle ha sagt.

Nu äter jag apelsin och dricker kokoste. Jag ser fram emot morgondagen med show och övermorgondagen då jag styr kosan mot Sundsvall.

Här får ni se en glad Frida som fyller 26.

Sov gott.

Kärlek och rollatorer

- 01:41

Titt som tätt när det händer saker i mitt liv så tänker jag numera att det här kan bli ett bra blogginlägg. Till exempel i fredags när Frida fyllde år och vi i showteamet åkt ner till hennes stuga i byn och sjöng Ja må hon leva, åt tårta och gav henne födelsedagspresenter. Eller i lördags när jag lämnade Sälen redan halv sex på morgonen för att bege mig till Stockholm men hamnade hos min mormor i Uppsala. Tänkte att jag skulle berätta att jag och mormor tog en tur med hennes gröna Cheva Van som egentligen är en grön rollator med praktisk korg. Har även tänkt skriva ett inlägg om kärlek inspirerat av de TRE frierier som varit på Wärdshuset den senast veckan men, det blir inte alltid som man tänkt sig. Det har varit så mycket jobbande och resande så jag har prioriterat att sova den tid som varit över. Tyckte dock att det var dags att offra en kvarts sömn nu för att uppdatera alla er trogna bloggläsare som följer min blogg! Alltså mamma och farmor, finns det nån mer?

Från fjälls

17 februari, 2011 - 21:55

Vardagen här i fjällen rullar på. Petter är tillbaka och börja showa igen nästa vecka. Snälla Erik som jag skrev om i förra blogginlägget får numera heta dumma Erik eftersom han bjöd mig på en smoothie i onsdags. En smoothie som han sa var av vanilj och päron men som visade sig vara gjord av matolja och nio vitlökar.. Dumma Erik kommer få smaka på sin egen medicin när han minst anar.

Hjärta fjällen

14 februari, 2011 - 19:13

Mina händer är lite lätt köldskadade efter gårdagen men det är det värt! Jag, Frida och några grabbar från jobbet var i Trysil och åkte skidor. Det var otroligt fin åkning med mycket trevliga människor. Minus 20 på toppen var väl i och för sig i kallaste laget. Mina vantar räckte inte till för den kylan. Men snälla Erik bytlånade sina supervantar med mig ibland så jag stod ut!

Idag har jag varit ledig och nu är det snart dags för middag med showteamet och några av våra chefer på restaurang Majkens. Känns som en riktigt bra alla hjärtans dag!

Triss i damer

11 februari, 2011 - 02:08

Jag är precis hemkommen från en tjejkväll med Lindis och Frida. Petter fick vara med en timme på skype också och kastades rakt in i vårt tjejsnack. Vi har pratat om det overkliga som hänt och hur det berör och påverkar oss. Vi har också pratat om hur bra vi faktiskt mår just nu alla tre och om killar och om livet och kärleken och döden. Det är bra att ha såna här kvällar. Även om vi ses nästan varje dag så hinner man inte alltid med dom där kloka orden om livet och förvirrade tankarna om kärlek över diskbackarna eller mellan shownumren. Förutom att jag tappat bort min mobil och mina hemnycklar så har det här varit en bra dag! Petter mår mycket, mycket bättre och kommer vara tillbaka fortare än kvickt! Nu ska jag hinna med några välbehövliga timmars sömn och sedan är det dags att jobba trettontimmarspass både fredag och lördag! Hörs på söndag då jag är ledig!

Puss

Och himlen är oskyldigt blå

8 februari, 2011 - 22:16

Vad säger man till någon som råkat ut för det värsta som kan hända? Hur tröstar man någon med en sorg så djup att oändlig inte räcker till för att beskriva? Hur försvarar man att solen skiner, snön faller och dagarna fortsätter att gå när världen för dom har stannat? Stannat i något ofattbart som ingen som inte förlorat sitt barn kan förstå.

En kollega har varit med om det. Hans lilla dotter finns inte mer. Dom soliga vita vidderna känns plötsligt så overkliga. Denna lilla plats på jorden där alla tycks känna alla har idag hållit andan. En deltagande sorg har idag som en blöt grå filt virat sig runt våra hjärtan. Hjärtana på oss som är här men ändå inte närmast. Vi som mitt i detta ofattbara och svarta känner någon slags lättnat. En lättnad över att det inte var vi eller någon av våra närmaste som drabbats. En förbjuden känsla? Eller det enda positiva som kan komma ut av något sånt här? Att vi som förskonats från döden blir lite mer tacksamma? Lite mer ödmjuka och lite mer närvarande?

Idag sörjer jag.

Jag sörjer som medmänniska att någon drabbats av det värsta som kan hända.

Läs bakis

- 00:40

Ibland tar det emot att skriva blogginlägg. Jag tänker att jag måste ha något intressant att berätta eller något insiktsfullt att dela med mig av. Jag har inget sånt att komma med just nu. Känner mig tom och lite korkad idag. Läs bakis. Sov alldeles för länge också. Tänk länge och lägg på ungefär tre timmar på det så är det säkert nästan rätt. Hejdå den enda lediga dagen den här veckan. Men jag tror att det mesta här i livet händer av en anledning. Även om jag inte förstår vad det skulle vara för mening med att jag spenderat hela dagen i sängen med mer eller mindre illamående. Kanske skulle jag halkat och slagit huvudet om jag gått utanför dörren idag? Eller så kanske min kropp verkligen behövde vila och enda sättet att få mig att ligga i sängen hela dagen var en rejäl bakfylla? Eller så finns det nån högre makt som tycker att jag innan jag fyllt 25 ska lära mig att inte dricka för mycket och helt enkelt lärde mig en läxa så här månaden innan jag fyller halv femti? I vilket fall så börjar en ny arbetsvecka imorgon och jag tror att det kommer bli en bra sådan.

Funderar förresten på att starta en ny kategori i bloggen; Ej för farfar. Det är nämligen så att min trognaste bloggläsare är min farmor men hon visar bara vissa inlägg för farfar. Ingenting som skulle kunna få honom att bli orolig eller upprörd. Det här är definitivt ett sånt inlägg som skulle hamna under kategorin Ej för farfar.

Ha det bra!

En blå racerbil

3 februari, 2011 - 22:33

Det är bra att ha självdistans men att berätta vad jag gjort idag skulle vara att ha lite för mycket självdistans. Jag skulle vilja påstå att det här har varit en skitdag. Skulle kunna skriva ett väldigt roligt blogginlägg om dagen men jag väljer att spara det till mina memoarer.

Jag väljer hellre att berätta att min blixtvist i Sundsvall var mysigare än vanligt och att resan gick bra. Resan gick bra även om den började lite senare än planerat. Det var nämligen så att jag skulle låna Robins bil. Visst har jag berättat att jag har världens snällaste sambosar? Jag tog den mörkgröna golfen och åkte till macken där jag tankade bilen full och inhandlade en karta. När jag precis var på väg att sätta mig i bilen för att påbörja resan mot Sundsvall så dök Robin upp där på macken! Han var där med sin bror som var på besök i fjällen. Vi kramades, jag tackade för lånet igen och Robin önskade trevlig resa. ”Och om batteriet strular så är det bara att slå lite på det!” ropade Robin när jag nästan stängt dörren. ”Hur då slå, menar du?” frågade jag. ”Det är bara att slå lite. Men om du vill så kan jag slå till det nu så ska det nog inte vara några problem.” Det lät ju bra så jag körde in bilen till sidan och Robin ”slog till” batteriet. Tyvärr så startade inte bilen efter det. Robin och hans bror skruvade och slog lite till och plötsligt gick billarmet igång. Efter det var bilen helt död. Om larmet gått så behövs tydligen nån typ av bricka för att avmagnetisera larmet innan bilen kan starta igen. Den där brickan hade Robin hos sina föräldrar i Ludvika så det var bara att lämna bilen på macken och åka tillbaka till stugan med Robins bror. Lite ledsna var vi men det gick över ganska snabbt när vår andra sambo Johan nyvaken slängde sin bilnyckel till mig. ”Ta min i stället då.” Så cirka en timme senare än planerat brummade jag iväg norrut i en blå racerbil.