Archive

Sälen

28 april, 2011 - 22:56

Jag är en bättre sångerska och en bättre artist nu. Jag vågar påstå det. Klart man bli bättre av att showa och sjunga tre gånger i vecka i ett halvår. Inte att förglömma, jag är en bättre servitris också! Och jag är rikare. Rikare på erfarenheter men framför allt på vänner. Ta mig tusan har jag inte hittat flera guldkorn den här gången också! Det är det bästa med att våga sig ut till nya platser och att träffa nya människor. Bland alla nya människor kan det gömma sig guldkorn. Guldkorn i lila tjocktröja och blå mössa till exempel. Det kommer ta några dagar att ställa om från säsongslivet. Och fast jag inte jobbade så himlans mycket på slutet så är jag så ovanligt trött nu. Jag somnar så fort jag hamnar i en soffa.

En glimt av Sälenlivet i bilder(snodda från Lindis);

Trött men lycklig

26 april, 2011 - 22:07

Jag är lycklig över att jag kände vemod och lite sorg när jag lämnade Sälen. Det betyder ju att jag haft det bra! Nu är jag hemma i Sundsvall och här kan jag andas ut efter en händelserik och slitsam vinter. Det känns ju för tusan gubbar som sommar nu också! Jag är helt ledig i en vecka och det är bra för jag är trött. Så trött att jag inte orkar formulera speciellt vettiga saker för er kära läsare. Vi hörs när skrivenergin är tillbaka.

Det är vår och jag mår bra

21 april, 2011 - 15:08

Solen är vacker när den skiner även om man sitter inomhus. I alla fall om man redan har varit ute och har möjlighet att gå ut igen. Jag håller på och packar och städar. Eller, jag har inte börjat städa än men jag har packat och jag tittar på mina väskor och samlar kraft. Det är faktiskt något av det bästa jag vet. Inte att städa men att packa ihop för att åka hem. Jag har gjort det många gånger. Jag tar mina väskor och mitt bultande hjärta och reser mellan granar och tallar till Sundsvall. Jag är en eldsjäl som siktar mot stjärnorna med rötter rotade i norrlandsskogarna. Det ger mig många dimensioner här i livet. Jag stretchar ut mig från jord till himmel och hoppas att jag inte ska gå av. Men jag har blivit vig med åren. Vi har två shower kvar nu och det är avsked varje dag till personer som avslutar sin säsong här i Sälen. Det är vår och jag mår bra. Tack för nu.

Försöker vara där jag är

18 april, 2011 - 22:53

För några dagar sedan vände jag på mig i sängen och la mig med fötterna vid huvudändan och huvudet där jag haft fötterna. Varför sover jag mycket bättre nu? Jag har fått tillbaka någon slags inre harmoni som jag saknat. Jag kommer liksom till ro och vaknar gladare.

Solen skiner och jag försöker vara där jag är och inte förflytta hela min närvaro till Cypern eller Sundsvall. Vi har tre shower kvar och på söndag åker jag till Sundsvall. Jag åker med Jonas till Gävle, han fortsätter till Stockholm och min pappa hämtar mig där. Jag längtar! Jag längtar efter att få komma hem och jag längtar efter att åka bil. Jag tycker om att åka bil. Speciellt med min pappa. Under mina tonår när jag flängde till kompisar och teaterrep nästan varje kväll så var pappa min trogne chaufför. Vi hade alltid våra bästa samtal i bilen. Kanske var det för att det nästan bara var då som det bara var han och jag. Eller kanske att det var så eftersom både jag och pappa ofta har tankarna på annat håll men i bilen blev vi plötsligt närvarande. Min pappa är väldigt klok förstår ni. Och jag tycker det är fint av honom att spendera påskdagen med att åka fram och tillbaka till Gävle för att hämta sin dotter.

Nu ska jag öppna fönstret på vid gavel, släcka lampan och lyssna på Sara Bareilles.

Sov gott

Vad gör du annars?

- 00:26

Vi som jobbar som showartister är väldigt vana med frågan; Vad gör du annars? Och då syftar personerna som frågar inte på vad vi pysslar med på fritiden utan vad som är vårt riktiga jobb. Om man jobbar med show eller musik och inte är känd så får man räkna med den frågan. Ofta så brukar vi skratta lite överlägset bakom scen och säga att folk har verkligen ingen koll. Eller så blir vi lite irriterade och säger; Ska det va så svårt att förstå att det här också är ett jobb?! En sak som vi sällan erkänner för varann är att frågan är sjukt befogad. Anledningen att vi skrattar eller blir stötta är att vi känner oss träffade och egentligen vill skrika; JAG VET INTE!

-Vad jag gör annars?

-Tja, jag jobbar väl med någontings som inte kräver någon som helst utbildning eller så är jag arbetslös.

-Om jag funderar på att börja plugga?

-Ja, alltså jag har ju redan rätt höga studieskulder eftersom jag redan pluggat musik och teater men det är klart att det är ett alternativ.

-Vart jag kommer bo?

-Hmm, jag har ju en lägenhet i Stockholm men jag har ju inte råd att bo där om jag inte har nått jobb så kanske hos mina föräldrar i Sundsvall.

Så säger vi inte när folk frågar. Vi säger att vi frilansar som artister och att vi har några jobb på g men ingenting som är klart. Men om jag ska vara helt ärlig för en stund så är det så att om man vill jobba med det här så får man se det som en del av jobbat att söka jobb. Man får stämpla eller hoppa in och ta diverse tillfälliga jobb där emellan. Man får också ha massa is i magen och vänja sig vid att göra livsval två gånger om året. För ofta sträcker sig ett kontrakt cirka ett halvår och när det tar slut får man fundera igen om det är värt det. Om jag ska skaffa ett ”riktigt jobb” eller börja plugga. Eller om man ska fortsätta harvandet.

Nu har jag i alla fall blivit erbjuden en säsong till här i Sälen så det är mycket möjligt att jag fortsätter mitt liv som showartist några år till. Peace and out.

Showtime hjärta Sveriges alla barnmorskor

15 april, 2011 - 12:18

Jag har fått en liten aning om hur Spice girls eller Backstreetboys måste känt sig när dom spelade för tusentals tonårstjejer. Jag upplevde det i tisdags. Skillnaden var att det inte var tusentals i publiken utan 450 personer och det var inte tonårstjejer, utan barnmorskor. Vi showade som aldrig förr och fick jubel som på en U2 konsert! Tack alla fina barnmorskor som var här i Sälen och hade konferens. Ni gav oss årets bästa showkväll.

Måndag i pianobaren

12 april, 2011 - 11:34

Chicago, Michael Ruff och Bonnie Raitt var hetast i pianobaren igår, uppblandat med diverse ballader och jazzstandards. Underbara lugna måndagar! Jag gick ditt själv för mina vänner var för trötta. Jag var också trött men jag brukar ändå spendera flera timmar med att lyssna på bra musik från Spotify innan jag somnar och kände att jag lika gärna kunde göra det live i en pianobar. Det är jag glad för. Kvalitén på det som spelas när Stefan får spela det han vill och det är lugnt och trevligt i pianobaren är otrolig. Jag satt och tittade runt lite på de människor som satt där och funderade på hur många som förstod det. Som verkligen fattar hur bra det som spelas är. Tror inte det var många, men alla såg ändå ut att trivas. Kanske känner man ändå någonstans när något är äkta. Även om man inte fattar hur svårt och hur bra det faktiskt är.

Purung eller gammal?

10 april, 2011 - 21:29

Är jag gammal? Är jag tråkig? Eller prioriterar jag bara annorlunda? Det känns som alla på hela fjället ska ut i kväll utom jag. Men jag ska till pianobaren imorn och dricka lite vin! Jag vill vara pigg och fräsch då i stället. Plus att ensamhet i stugan slår högre än ett fullpackat Harrys för min del. Gammal? Tråkig? Konstig? Äh, jag har bara andra intressen än den stora massan här på fjället. Ensam stuga i stället för Harrys. Te och mörk choklad i stället för shots och drinkar. That’s me. Linnea; varken purung eller gammal, men kanske fräsch och mogen?

Vägarna förbi Sälen

- 00:02

Plötsligt händer det. Man får oväntat besök. Det kan ske från den ena timmen till den andra. Igår kom min kompis Frida på ett spontanbesök från Oslo. Hon kom strax innan showen och åkte imorse. En kompis till henne skulle till Trysil och hade alltså vägarna förbi Sälen. Det är ju helt otroligt. Det händer ju inte. Man har inte vägarna förbi Sälen. Sälen ligger sex timmar bort från allt. Sex timmar bort från Sundsvall, Stockholm, Göteborg och Kongsberg. Alla vi i teamet har alltså lika långt hem! Men trots detta dök alltså Frida upp igår och strålade som en sol i publiken under showen. Tack Frida. Och förlåt för att det sista jag gjorde innan vi skulle sova var att spilla ut ett glas vatten på madrassen där du skulle sova.

Jag försökte byta så att jag skulle sova på madrassen men Frida insisterade på att bara lägga en handduk över och sova där själv. Jag tänkte på det där sen innan jag somnade. Frida och jag tjafsade för att båda ville ligga på den blöta madrassen och låta den andra ligga i den torra, varma sängen med fluffiga kuddar.(egentligen den obekväma smala som jag skrivit om tidigare, men allt är ju relativt, jämfört med en blöt madrass liksom) Det roliga är att om det hade varit jag och min kompis Malin så hade vi förmodligen tjafsat för att ingen av oss skulle vilja sova på den blöta madrassen. Vad beror det på? Blir jag en bättre människa när jag är med Frida? Eller är det så att jag kan vara mig själv när jag är med Malin och fortfarande är lite artig mot Frida? Vågar jag säga till Frida att jag ska sova där för att jag innerst inne vet att hon inte kommer låta det ske? Är jag i så fall en utstuderat dålig människa? Jag vet inte men det är intressant att tänka så. Malin är nog lite mer som en syster. Om det retar dig att jag ligger här så är det lite roligt att göra det också.. Puss på dig Malin! Fast herregud, det var ju jag som spillde ut vattnet! Klart du skulle få sova i sängen Malin! Bra, då är det klart. Skillnaden kanske är att Malin skulle tackat ja till erbjudandet.. eller inte. Oavsett så är ni två av mina finaste.

Mitt hjärta skiner som en liten sol

7 april, 2011 - 16:06

Jag sover inte alltid så där dåligt som jag skrev i förra inlägget. Efter show sover jag oftast som en stock så inatt sov jag prima! Idag är jag ledig och har suttit ute i solen och druckit latte. Jag har även knåpat lite på en födelsedagspresent till Jonas pappa men jag säger inte mer än så eftersom man aldrig vet vem som tittar in här och läser.

Sker som gör mig glad; Köket på Wärsan. Dom är trevliga, duktiga, roliga och lite sjuka i huvudet. Det är roligt att komma till jobbet och möra våra kockar. Igår hade köket gjort en liten överraskning till Erik som slutade sist i köket. När han skulle åka hem så var hela hans bil invirad i gladpack. En annan sak som är lite typiskt vårt kök är det som hände första april. Då bjöd köket på rabarberpaj kryddad med oxfilé. Kanske ska tillägga att ingen av oss i personalen är vegetarianer och att dom även gjort paj utan kött som vi fick äta av när aprilskämtat var genomfört.

En annan sak som gör mig otroligt glad är att jag i början på maj ska åka en vecka till Cypern! Mitt hjärta skiner som en liten sol när jag tänker på det. Underbara ledighet! Underbara sol och medelhav! Underbara, fantastiska vänner! Lindis och Frida I fucking love you.

Nu tänker jag utöva en av mina stora hobbies innan det är dags för nästa; Sova, sedan crosstraining.