Archive

Stressfyllda ångestmoln

29 december, 2011 - 02:10

Det har varit mycket sedan vi satte igång repandet i oktober och sista tiden har jag jobbat stenhårt med att stressa ner. Min vecka hemma i Sundsvall har varit guld värd i nerstressandet även om jag inte hunnit bli så kry som jag hoppades på. Men nu mina damer och herrar prövas mina nerver och min stresstålighet sätts verkligen på prov.

I kväll har vi premiär i Sälen och jag sitter just nu på ett tåg nån mil söder om Hudiksvall. Jag har inte kommit längre och just nu står vi helt stilla. Det är tydligen inte bara signalfel utan det är ingen signal alls. Helt död signal betyder att vi inte får åka varken framåt eller bakåt. Jag skulle åkt till Sälen redan igår med på grund av stormen Dagmar så ställdes ALLA tåg in. Ungefär där började utmaningen med att inte låta stressen ta överhanden.. Stress har en förmåga att likna ångest och att bli minst lika fysiskt kännbar som psykisk.

Eftersom jag inte riktigt litar på SJ vintertid så var det väldigt stressande igår att förlika mig med tanken att resa med SJ samma dag som vi har föreställning på kvällen. Och risken var överhängande att tågen överhuvudtaget inte skulle gå idag. Just nu känns det som att det hade varit bättre. Min backup-plan var nämligen att låna en bil av mamma och pappa ifall tågen inte skulle gå. För att minska min egna stress så hade jag ändå en plan B i fall det skulle bli förseningar med tågen. Det är så att Fridas föräldrar åker bil upp till Sälen idag och dom skulle kunna plocka upp mig i Gävle. Men nu vet jag ju inte om jag hinner till Gävle innan dom passerar. Och jag har ingen mobil så jag kan inte ringa dom heller. Och även om jag hade det så skulle jag inte kunna ringa nu för det finns ingen täckning här. Inte till att ringa och inte till att komma ut på internet.

 Vad ska jag göra? Jag känner hur stress och ångest liksom breder ut sig som ett svart moln i mitt bröst. Kanske ska jag bara luta mig tillbaka och blunda. Tänka på nåt annat och ta en sak i taget? Nu sitter jag här. Jag kan inte göra mer. Glad och lycklig är inget alternativ just nu. Jag får sträva efter likgiltighet. Ingen dör ju om jag inte är med och showar i kväll. Och det är det värsta som kan hända, att någon dör. Och eftersom ingen kommer dö för att jag sitter på ett tåg nånstans i Sverige när gästerna kliver in på Lindvallens Wärdshus för att äta god mat och se på show så kan jag luta mig tillbaka nu.

Svarta, svarta ångestmoln, du kan lika gärna rinna ur mig för jag tänker inte nära dig i alla fall.

(Eftersom det här inlägget ligger ute på internet så betyder ju det att jag tillslut kom bort från den där platsen, jag lovar att jag i nästa inlägg ska berätta hur det gick)

Jul, jul strålande jul…

25 december, 2011 - 00:16

Min klocka är nu 00.00 så nu är julafton precis över. Egentligen så skulle jag ha klivit av ett 12 timmars serveringspass i Sälen nu. I stället så har jag precis krupit ner i sängen efter att spenderat dagen med mina nära och kära. Det känns som en lyx. Men eftersom jag är sjuk så har jag liksom inte orkat delta så som jag brukar. Jag brukar vara den som pratar mest med alla släktingar och jag brukar alltid försöka få min storebror att skratta om han är så trött som han var idag men jag har liksom inte orkat. Jag är sjuk så jag har varit lite mer av en betraktare idag. Eftersom det var oplanerat att jag skulle va hemma nu så har jag inte varit med i förberedelserna som jag brukar heller.

Jag önskar att jag hade mått lite bättre i min förkylning vid det här laget. Men, jag tackar min lyckliga stjärna för att jag varit sjuk här och inte ensam i min lägenhet i Sälen.

God jul till vän och ovän där ute i cyberspace. JAG är lyckligt lottad. Hoppas du också är det.

Inget ont som inte för nåt gott…

21 december, 2011 - 16:10

Är hemma i mitt älskade Sundsvall och kurerar mig. Kroppen känns som skrot men jag måste säga att min själ ler över det faktum att jag nu får vara hemma över jul. När jag är frisk väntar mina underbara vänner och ett otroligt roligt jobb vid Sälens snöiga fjäll. Livet är liksom konstigt oförutsägbart. Det är så mycket som jag ältar och tänker på i onödan. Jag har så många föreställningar om saker som ska hända som sedan slutar i något helt annat. Ibland blir det problem som sätter käppar i hjulet för mina planer men oftast så löser sig allt. På något konstigt sätt utan att jag riktigt förstår hur så löser sig saker till det bästa. Jag har känt en stress över vad jag ska ta mig till när säsongen i Sälen är slut men just nu är det något slags lugn som infunnit sig. Jag tror att det kommer bli riktigt bra. Har ingen aning om var jag hamnar eller vad jag kommer göra men jag har stor tilltro att det kommer bli rätt.

Jag vet inte om livet innebär en ständig utveckling eller om vi faktiskt trampar runt i ett ekorrhjul. Hur det än är så kommer det bra och dåliga faser. Och det kommer även perioder som liksom löper på utan väsen. Jag måste nog lära mig landa lite bättre i dom faserna. Eller så måste jag lära mig att bara vara och sluta tänka så mycket. Jag vet inte. Men just nu känns mitt liv mycket bättre än igår.

Celebrate good times come on!!

17 december, 2011 - 13:48

Fy tusan så bra det gick i onsdags! Stämningen var på topp och det var verkligen häftig stämning. Det var fullt i restaurangen och showen är fantastisk på att skapa hög och festlig stämning. Tyvärr så blev jag sämre i min förkylning och fick huvudvärk snudd på migrän.. Jag var alltså inte med och serverade utan låg backstage mellan numren. Men en sak är säker; Det finns ingen värktablett som är bättre än adrenalin! Hur pissig jag än kände mig mellan numren så märktes det inte på scen. Jag kände att min röst inte var helt på topp och jag märkte att min balans inte var som den brukar men på scen försvinner all värk! Jag ger allt och får såå mycket tillbaka från publiken och från mina artistkolleger. Kvällen var faktiskt magisk och jag kände det även om jag inte var ute i restaurangen mellan numren.

Kvällen blev sen och vi fick packa in kläder och annat efter showen för att sedan sova cirka fyra timmar innan det var dags att rulla ner till Småland. Med fyra timmars sömn och 50 mil i kroppen var det dags att ladda om inför ännu en showkväll.. Det var tungt kan jag säga.. Och jag är så ohyggligt sliten och fortfarande sjuk. I kväll är det show igen men sedan ska jag vila. Jag ska vila tills jag blir frisk. Jag måste det om jag ska klara den här vintern. Det är så himla roligt men så himla slitigt om man inte mår bra. Och när jag är för trött så gråter jag. Nu ska mina tårar torka och jag ska hitta glädjen igen.

På elva dagar har vi haft 9 gig och färdats 225 mil. Ungefär lika långt som från Stockholm till Lyon.

Hej och hå!

14 december, 2011 - 12:28

I kväll smäller det skulle man kunna saga! Vi har ju redan haft premiär men i kväll blir det premiär på hemmaplan! Eller den riktiga premiären i Sälen är den 27 december men ikväll har vi smygpremiär! Det är speciellt inbjudna för att fira vårat 15-års jubileum. Vi i teamet är så laddade! Jag är förvissa extremt förkyld men jag är bra på jobba med i och runt det när det är dags att leverera på scen.

Jag sitter nu i min lilla lägenhet här i Sälen och trivs som fisken i vattnet! Eller, fiskkvinna på fjället. Jag har eget boende i år och det är faktiskt helt underbart. Nu dricker jag kaffe, tar det lugnt och liksom känner lugnet före stormen. Snart ska jag börja värma upp röst och kropp. Hej och hå vad det ska gå!

Här går det att läsa min senaste krönika i Sundsvalls tidning; http://st.nu/noje/kronikor/1.4186043-att-hitta-sin-musikidentitet

Är lite otrogen med Lindvallenbloggen..

- 00:15

Läs mitt inlägg i Lindvallenbloggen här: http://lindvallenbloggen.se/index.php/2011/12/smygpremiar-i-salen/

Förkyldisch

8 december, 2011 - 14:20

Jag skulle vilja injicera c-vitamin i min förkylda kropp. Tror det vore bästa alternativet för mig för att bli frisk. Vila är liksom inte ett alternativ fören i januari. Eller, jag är aningen dramatisk nu, jag vet. På måndag kan jag vila. Och jag sover ju varje natt och då vilar jag ju. Jag trivs verkligen med att ha ett rörligt jobb. Och framförallt med att ha ett jobb där jag får sjunga! Men inte när jag är sjuk. Då önskar jag att jag hade ett jobb som innebar att jag satt vid ett skrivbord i ensamhet. Då kunde jag sitta därmed filt och tjocksockar och sippa på lite te medans jag jobbade i godan ro. Kanske skulle jag kunna sluta lite tidigare och kanske skulle jag ha så pass bra lön att jag hade en bil så att jag kunde ta den hem och lägga mig i min soffa och vänta på min pojkvän som skulle komma hem och laga mat till mig eftersom vi skulle bo i samma stad och i samma lägenhet. När jag är sjuk så önskar jag det.

Men när jag är frisk så har jag energi och kreativitet, jag har lust att sjunga och dansa och att träffa folk och att röra på mig och då skulle jag kanske dö lite inombords om jag satt ensam vid ett skrivbort och jobbade med nåt som inte berör eller engagerar mig.. Då är det jobb jag har nu perfekt!

Ja, ja det var det där med att gräset är grönare… Och jag är lite dramatisk. Och jag tycker om att vara svart och vit ibland när jag bloggar. Nu ska jag ta en kopp te och sitta i soffan här i vår Isabergsstuga med mina tjocksockar från Estland innan det är dags att ladda för show!

Peace out and boogie down!

Grå december

3 december, 2011 - 14:04

Jag hade lite dödsångest när planet lyfte i söndags. Det var ett väldigt litet plan och en väldigt stark vind. Men jag kom hem i tid! Och hade en trevligt tid i Sundsvall med tema umgås med släkt och vänner.

Nu är vi i Isaberg igen och hur hunnit med två showkvällar. Jag är lite förkyld så jag får jobba extra hårt för att komma i showmode. Men det går bra! Det blir bättre och bättre och i kväll har vi vår sjunde showkväll.

Nu sitter vi i vår stuga och tittar på Solsidan. Ute är det grått och regn. Småland visar sig inte från sin bästa sida.. Men! I Sälen öser snön ner har vi fått höra!