Archive

Hej från tåget

23 augusti, 2013 - 20:51

Ytterligare en repvecka i mitt liv är till ända och denna har varit lite mindre hysterisk än vanlig. Förmodligen beror det på att bara hälften av allt material var nytt. Fast det är ändå sjukt mycket scentid på Cinderella så det är nog cirka en och en halv timmes material som är nytt. Det blir några textrader och stämmor att repa in..

Imorgon ska jag sjunga på namnceremoni. Min andra hälft sedan högstadietiden har fått en liten dotter och det är till hennes ära. Penny ska det lilla charmtrollet heta! Efter det åker jag vidare till Haga kyrka för att sjunga på en annan kompis bröllop. Det här är min första lediga helg på hela sommaren och jag är så glad att jag fått äran att vara med på dessa högtider!

Först ska jag bara däcka i min egen säng några timmar! Over and out

Repetition

20 augusti, 2013 - 21:41

I det här gänget som jag repar med nu har vi så högt i tak att vi ibland snuddar vid molnen. Vi hinner repa lite gran mellan tramset och flamset men jag känner lugnet och glider med på vågen. Vi har i alla fall väldigt kul och det borde väl främja arbetsmiljön och stimulera till inlärning?

Snabbt in på nästa kapitel

19 augusti, 2013 - 21:37

Igår klev jag av Birka för sista gången den här sommaren. Kanske för alltid? Man kan aldrig så noga veta här i livet.

Idag har jag varit på Wallmans högkvarter och repat inför nästa båtjobb. Jag kommer hoppa in och jobba en del på Cinderella i höst precis som i våras. Det var jättekul att träffa alla igen och att börja repa in lite nytt material. Det känns faktiskt helt okej att köra igång med nåt nytt trots att jag inte varit ledig mycket i sommar. Jag var ju ledig mycket i maj.. Det är nog därför det känns så bra! Eller, framförallt så beror det nog på att jag har så roliga jobb!

Nu måste jag repa lite innan jag gör kväll. Är det förresten ett norrländskt uttryck? Att göra kväll?

Några gram lättare

16 augusti, 2013 - 11:30

Jag vet att jag var rätt negativ och kanske till och med lite bitter i mitt förra inlägg. Förlåt. Men man blir ingen trevlig människa när man har ont länge och jag har ju sagt förr att det hör med att skriva är lite av terapi för mig. Det funkar lite som en ventil ibland. Jag får ur mig frustration och kan ibland förstå saker eller släppa saker efter att jag skrivit ner dom. Det är ungefär samma med att prata. Men när jag skriver så kan jag dessutom sudda och omformulera mig tills jag lyckats förmedla det jag vill ha sagt. Helt utan att bli avbruten.

Nu sitter jag i alla fall på tåget igen och ska snart njuta av min sista helg på båten för den här sommaren. Jag håller mina tummar så att dom vitnar för att det inte är sista gången föralltid. Vill hemska gärna göra samma jobb nästa sommar. Jag kan inte tänka mig ett bättre sommarjobb för mig.

Angående den där visdomstanden som jag gnällde om i förra inlägget så finns den inte kvar längre. Kvar är ett hål och en svag förnimmelse av smärtan som jag hade innan. Tack tandläkaren. Men gudarna ska veta att helvetestanden jävlades in i det sista. Tanden tycktes till en början va helt omöjlig att få ut. Min tandläkare Kjell slet och drog så att jag var på väg att ramlar ur tandläkarstolen. Jag försökte slappna av och andas djupt men kroppen var spänd som en fiolsträng. Tydligen så var rötterna krökta så först när Kjelle delat på tanden med nån slags minimotorsåg så gick den att dra ut.

Nu är jag i Gävle som är den magiska gränsen men jag inser precis att jag inte känt nåt vemod eller nån ångest idag! Vad kommer i så fall nu? Lyckorus?

Living my life..

12 augusti, 2013 - 17:54

Living my dream kan nog många av oss artister känna ibland. Men bara ibland. Ofta passar det bättre att lite avmätt säga; living my life. Det passar när det där glammiga artistlivet är så långt ifrån glammigt man kan tänka sig.

Jag har en visdomstand som jävlats med mig några gånger då och då de senaste åren men nu i helgen har den jävlats för sista gången. Det började göra ont i onsdags och jag började därför badda med en bakteriedödande gel så som jag brukar när tandköttet runt visdomstanden är inflammerat. Då brukar det ta cirka två dagar så är det borta. Men inte den här gången. Den här gången har det blivit värre och värre varje dag och jag har förutom tandvärken också fått ont i örat och i halsen som en direkt följd av tandjäveln. Men det värsta är smärtan som jag känner när jag öppnar munnen.. Tror ni det är lätt att sjunga utan att öppna munnen? Nej, det är det inte, det går inte. Alltså har jag fått öppna munnen och sjunga för full hals trots att det gjort så ont så ont.. Utan värktabletter hade det inte gått.

Under showen som vi gjorde ute på akterdäck idag så började det regna ungefär samtidigt som mina värktabletter började gå ur kroppen. Förmodligen var det för att jag blev distraherad av värken och regnet som jag dansade fel och klev på mickstativsfoten så att micken slog till mig rakt över munnen. Läppen sprack. Tanden värkte och regnet öste medan jag svalde blod och log mitt allra finaste showleende.

Living my life tänkte jag, living my life..

Vid Gävle går det en magisk gräns

2 augusti, 2013 - 11:00

När folk frågar mig hur det går att pendla och jobba som showartist och va borta mycket så blir svaret alltid; Bra! Fast om jag ska svara lite mer nyanserat så det är några timmar varje gång jag ska resa iväg som är jobbiga. Jag vaknar sällan på morgonen och känner; jippiee! Nu sätter jag mig på tåget i tre timmar för att jobba hela kvällen och vara borta några dagar. Det är lite jobbigt att lämnat hemmet. Som att bryta upp. Som ett litet farväl.. Jag känner mig ofta likgiltig. Ibland lite vemodig. Men det är bara tills jag passerat Gävle. I höjd med Gävle så går jag in i ett annat mode. Det börjar nästan pirra lite i kroppen och jag vill komma fram fort till vår vackra huvudstad. Mitt sikte ställa in på jobb och allt fantastiskt som det innebär för mig. Jag blir förväntansfull och känner att jag lever! Att jag tar vara på och lever mitt liv. Att jag vågar och ibland nästan tvingar mig själv att kliva ur bekvämlighetszoner och tristess. Så, på det hela taget så går det strålande det här med pendlandet och livet i största allmänhet.

Jag sitter på tåget nu. Har passerat Hudiksvall, Söderhamn och mil av granskog. Snart, snart rullar jag in på Gävle Centralstation…